2 dagar kvar i Cervinia /E
Nu åker vi alltså hem på fredag morgon. 2 månader har bokstavligen sprungit iväg. GIVETVIS har jag sån satans röta att jag legat med feber sen i söndags. :-) Detta är dock bättre och trots svaga svängar av feber ska jag nog pallra mig ur sängen ikväll en stund i alla fall.
Mitt störtsa achivment med Cervinia måste vara att jag lärt mig dricka öl. Vi skojade lite om det och tog en öl en gång när vi satt nere på en av våra favvis-barer nere i byn och det faktiskt var gott? Nu dricker jag nog mer öl än drinkar. Har dock en teori om att det eventuellt kommer vara äckligt när vi kommer hem, men det återstår att se antar jag? Haha. Annars är väl livet här helt cray och jag älskar det. Rent allmänt känner jag att jag kommer åka från Cervinia 2 dm längre än vad jag var när jag åkte hit. Detta i kombination med Malta har fått mig att växa mer än någonsin. Det är dessutom så fett att se hur alla andra också vuxit - bara mina två grymma roomisar. Bara att se människor våga gå ut ur sin comfortzone.
Det har verkligen varit livets-liv här nere. Jag kommer sakna det, och jag hoppas att jag kommer tillbaka. Kanske inte exakt hit. Men jag vill göra detta igen. & påriktigt. Samtidigt som det varit livets-liv så har det varit "En annan tid, ett annat liv"-känsla på så sjukt mycket saker. & den största frågan är nog om vi är redo att lämna allt här? Alla människor, ölen, drinkarna, nattklubbarna, praktiken. Kommer vi någonsin vara redo att lämna detta? Jag kommer sakna att bo med Nellie och Amelia, taco-kvällar med hela gänget. Processoonsdagar. Jag kommer sakna lyckan av att vi alla har en ledig kväll ihop och kan käka kvällsmat tillsammans. Jag kommer till och med sakna mördar-backarna upp till lägenheten och till jobbet. Jag vill inte hem alls. Vilket är en hemsk känsla när man absolut inte har något val.
Det har verkligen varit livets-liv här nere. Jag kommer sakna det, och jag hoppas att jag kommer tillbaka. Kanske inte exakt hit. Men jag vill göra detta igen. & påriktigt. Samtidigt som det varit livets-liv så har det varit "En annan tid, ett annat liv"-känsla på så sjukt mycket saker. & den största frågan är nog om vi är redo att lämna allt här? Alla människor, ölen, drinkarna, nattklubbarna, praktiken. Kommer vi någonsin vara redo att lämna detta? Jag kommer sakna att bo med Nellie och Amelia, taco-kvällar med hela gänget. Processoonsdagar. Jag kommer sakna lyckan av att vi alla har en ledig kväll ihop och kan käka kvällsmat tillsammans. Jag kommer till och med sakna mördar-backarna upp till lägenheten och till jobbet. Jag vill inte hem alls. Vilket är en hemsk känsla när man absolut inte har något val.
Så nu ska jag duscha och sen ska väskan börja packas - morgondagen, som är vår sista dag rent krast sett är FULLSPÄCKAD. Så då finns ingen tid för det inte. KRAM