291116/c

 r3hab på trädgårn. 
 
så, hej igen. ny vecka nya möjligheter right? förra veckan var en karusell, minst sagt. gick från att ha haft den tuffaste dagen någonsin i skolan till att ha världens bästa helg i göteborg. för fan vad kul vi hade det. så vi bortser från skolan & går vidare. vi tog oss iallafall hela vägen upp till gbg i lördags där dagens spenderades på Scandi med Håkan på scen. så bra, så jävla bra. inte ullevi - men nära på. vet inte vad jag ska skriva för att förklara - men bra var det & glad var jag. kvällen fortsatte vidare på Trädgårn med coolaste tjejerna någonsinn & kvällen till ära spelade R3hab. dumt att klaga liksom. så för att sammanfatta var det allt plus moms. 
 
något annat skoj är att jag innan året är slut kommer att ha två nya kameror i mina ägor, en kommer landa här hemma inom ett par dagar förhoppningsvis. minns inte om jag delade med mig av traumat jag genomgick i sommras - men klantig som jag är blev jag av med min kamera när jag skulle åka hem & har därför varit utan sedan dess. suck. men nu är alltså en ny beställd & jag hoppas att den landar innan helgen, antagligen kommer den inte förrän nästa men hoppas kan man ju alltid. så har jag lite flyt så kommer det bli massor av bilder här igen inom en snar framtid, för vad jag vill ut & fota allt. :-) & ännu en bra sak som har hänt är att jag har, hör & häpna, börjat rida igen!!!! rider alltså nu tre dagar i veckan på en ridskolehäst som har lite för mycket energi på måndag eftermiddag. ;-) så över helgen hårdtränar vi & jag har träningsverk i en vecka tills det är dags igen. men det är kul - jag har saknat det. hade helst velat ha en egen stjärna i stallet, men man kan ju inte få allt här i världen (även om det är vad man vill ha över typ allt annat). ska inte klaga så mycket - har det rätt bra. 

A penny for you thougts /E

  • Caisa la ju upp alla fina (tolkningsfråga) bilder på Chloé här om dagen. Passande nog när jag läste det inlägget hade jag själv suttit och grävt i MASSA gamla bilder och kommit över en och annan bild på Ali. Vad jag saknar honom. Svante är superrolig att jobba med, absolut. Men jag saknar verkligen våra race i skogen, dagar då verken han eller jag visste vad bromsen var för något (skämt o sido). Eller bara hur otroligt kul han alltid var att rida. Du fick precis vad du jobbade för och inte en krona mer. Gammal, definitivt en läromästare men samtidigt med personlighet. Drömmen skulle ju vara att ha både Svante och Ali samtidigt, en unghäst och en läromästare. Kombinationen hade ju varit oslagbar? Men jag är glad att jag fick ha honom den tiden vi hade honom, otroligt tacksam. Han har gjort 2016 till ett enklare år, trots att det varit ofantligt mycket motgångar. Så var Ali lite utav klippan i allt. Tack. <3
Bästis<3
  • Under första veckan här på Malta lärde jag mig mer om mig själv än vad jag gjort under alla mina 18 år. Det är läskigt, otäckt. Mina ben skadade och jag hade nog förmodligen kunnat gråta en skvätt. Det är dock nu skrämmande, att en helt främmande människa som jag egentligen inte känner: Vet mer om mig än vad mina närmaste vänner vet. Det är liksom ingen hemligthet att jag inte tycker om att prata med människor. Ytligt. Jag pratar och bablar på om saker som händer nu, om drama i skolan eller hur arg jag blev på Alma här om dagen. Om den där snubben på Grace eller bråk med x. Fine. Men jag gräver helst inte i saker som redan hänt. Saker som är långt borta nu. Dem sakerna kan få stanna där. 

  • Lite lättsamt sådär, så är jag sjukt besviken på Panda da Pandas nya låtar. Han har talang, japp. Men detta känns så himla flummigt och bara. Nej, tack. Gör något vettigt av det du kan. Han har gjort så ofantligt mycket bättre. Kommer trots aldrig glömma Spegelen. Aldrig. Rakt in i hjärtat.  
  • Samtidigt har jag tänkt endel på vad som hänt de senaste månaderna bara. Jag insåg här om dagen hur jag blev tveksam på om jag kan kalla vissa människor mina vänner längre? Jag började tveka på om jag hade hälsat på Ica eller inte. Vad jag skulle säga. Hur jag skulle förklara. Jag konstaterade samtidigt att jag trvis såhär. Det känns som om att under mina beslut under 2016 har jag prioterat mig själv. Tänkt på mig själv. & jag har nog behövt det. Det har nog varit lägligt. 15-åriga Ebba vet inte alltid vad som är rätt, det är tur man förändras.