"Det är inte psykiskt hälsosamt.." /E

Efter skolan hängde Caisa & jag i stallet, hemma vid 8 ungefär. Det har varit kul. Skönt. Ryckte in och ledde häst en si så där 10 minuter. Gosat med katterna, snackat livet, planerat helgen. Planerat livet. Caisa köpte (tror vi hahah?? bokade i alla fall förhoppningsvis) biljetter till Ulrik Munther i slutet av September. Så redo. Ska fangirla som jag vet inte vad. Älskar Ulrik. Ni som ännu inte lyssnat på hans nya album "Allt jag ville säga" borde verkligen göra det. Albumet skär i hjärtat på mig, så fint är det. Så nu bokar vi in en resa uppåt i landet. Något att längta till. Peppa inför. Mamma fyllde i nått målsmansintyg till resan (så lojt att jag ens behöver det då jag fyllt 18 när vi åker??) i vinter ikväll också, imon ska den skannas in och mejlas. Sen är resan för min del, färdig. Färdigbokad och betald. Så redo. 
 
Har lite ideér för hur jag ska hålla mig sysselsatt nu i veckan. Och nästa vecka. Det ska nog gå. Livet känns okej. Ska rida lite hästar hit och dit nu i veckan. Ska snart berätta lite mer om en ny kompis jag skaffat mig nu i slutet på sommaren, som jag valt att inte nämna så mycket. Men nu, nu ska ni snart få veta. Nu ska snart släppa bomben!!! (omg ni hörde ironin va?? bara töntar som skriver så haha). 
 
För övrigt så vill jag ge en big shout out to Caisas musiksmak. Älskar. Jag älskar Caisas listor. Jag älskar. Älskar. 9/10 av låtarna som nyss gått + på min lista eller varmt i hörlurarna till skolan är från Caisas listor. Jag tror starkt på att musiken beskriver ditt humör, din sinnesstämning i livet just nu. Inte bara humör för dagen, men din inställning just nu. Hur du mår. Hur du kännner dig. Tror Caisa och jag känner oss lite likadant. Jag behöver något med balla trummor och bra gitarrer. Fina plock och riktiga röster. Röster med något att säga. Lugnt tempo, och något som får dig att tänka. Förstå. Känna. Något som beskriver allt i din kropp just nu. Lite så. Vad det än är.
 
& just nu då? Precis som jag skrev till Caisa idag - "det är inte psykiskt hälsosamt att bo i Moheda". Lite så känns det. Jag vill springa och fly här ifrån. Även om det bara innebär 2 km utanför till stallet. Pussa mular. Borsta manar. Precis som jag sa till mamma nu ikväll - det är där man samlar energin. Där samlar man kraften. Det ska jag göra imon. Längar redan. KRAM

30 Augusti -15 /E

Putte och jag skrittade världen runt idag tror jag. Efter 3 timmar i skogen kom vi hem i alla fall. Tur de. Tog sen århundrades längsta dusch, och ja. Sen var dagen slut typ. Det är ungefär det som har hänt idag. Inte mycket mer.
 
Så - ny vecka. Ny allt. Nya tag. Jag försöker komma på något som händer i veckan. Nada typ. Det känns så himla otroligt jobbigt att faktiskt ens tänka på skolan, det känns bara jättejobbigt. Vill ha nån typ av motivation, som "i helgen händer detta" eller "på onsdag är det ridning för Tina som gäller". NÅGOT, som jag kan längta och peppa mig själv till. Men nu i veckan - händer verkligen inte ett piss. Inget extra, inget speciellt. Ska bara lalla runt här i vardagen och inte gör något alls. Känns jobbigt. Det enda jag kan roa mig åt är nog att mamma och pappa + Alma åker till Kroatien nu på fredag, jag stannar hemma och passar katten. Typ. Det är verkligen bara det? Om Caisa och jag känner för och lyxa till det (vilket jag hoppas vi gör) så bokar vi förmodligen biljetter till en konsert imon. Bästa konsert. Det är nog det också. Det kan jag nog roa mig åt. 
 
Så. Jag hoppas, och ber - om att veckan kommer flyga iväg lika fort som vinden. Jag längtar redan till höstlovet, jag behöver höstlov. Jag behöver något bara. Som får mig att bli LITE motiverad till livet. För jag hittar inte den motivationen någonstans just nu, och jag går snart bananas på det. KRAM
 

300815 /caisa

Dagen började med Nicke Nyfiken på tvn tillsammans med gänget i Skyrup + nya tillskottet bebiskaninen Molly (tror jag den hette???) i soffan & avslutas nu, många timmar senare, i min egen säng. Som vanligt går det inte att beskriva med ord hur helgen har varit, det är alltid så mycket. Kort sammanfattning så har det varit bra tävlingar, galet fina hästar & helt underbart gäng som jag har hängt med. Tänk det x10. Typ. Så går man från det till verkligheten, lite svårt att tänka mig att sitta still i skolan varje dag efter att ha sprungit runt bland hästar & människor från morgon till kväll. Men det blir nog ganska bra höst det här också, & Helsingborg är ju bara 9 veckor bort. ;-) 
 
Det bästa med att ligga i min egna säng ingen måste ändå vara att ingen har spillt saft på hela kudden (tack Erik & Axel <3<3<3<3) & vetskapen om att den faktiskt inte kommer att gå sönder. Dåliga erfarenheter av detta. Efter första natten i Skyrup, när jag skulle sova själv i sovsalen, & känner att "fasen vad skönt det ska bli att sova nu", hoppar upp i våningssängen & lägger mig. & ramlar ner. För 4 plankor spricker. Jaha. Det var ju trevligt. Menmen, jag lever ju fortfarande. Både sängen & jag klarade oss med lindriga skador, även om sängen fick en lite hårdare smäll än mig. Aja, det går bra.