Ebba & Caisa

veckan rullar på, mimmi har fyllt 19, wey<33 har nog aldrig träffat någon som hypeat så mycket över att fylla år, speciellt inte att fylla 19?? förstår mig inte på henne ibland. detta firades iaf med fika, present och en omgång av ullaredsspelet lol. den familjen är nog de första och sista jag kommer träffa som äger och faktiskt spelar det spelet. men det var en speciell upplevelse. annars då? väldigt oklart. vet inte riktigt vad som händer. händer det ens något egentligen? skolan och mimmi är det som tar upp all min vakna tid. annars sover jag, tar nässpray och dricker te. försöker planera min framtid. hur det går med det är det nog ingen som vet men - jag jobbar på det.

höll även på att dö idag. jag och kai var ute och gick på sjön. det var mysigt och så. gick bra fram tills vi insåg att isen höll på att spricka upp och vi kunde ramlat ner i vattnet. skriver iallafall in det på min nära-döden-upplevelse lista, som förövrigt är ganska tom än så länge. men det ska nog inte vara något problem med att fylla på den listan med ett och annat nu framöver;)

 

har kommit till insikt med saker gällande mig själv och min framtid. senaste tiden har varit en berg&dalbana utan dess like. samtidigt kanske det är så det ska vara nu i den här perioden av livet. det är bara en period också kan man ju notera. snart är det över och det var inte alls länge sen perioden började. det kanske är dags att reflektera lite över livet - utan att bli alltför deprimerad, om det nu är möjligt. men insiktet om mig själv - kom fram till att det är nog bra med förändring. jag behöver liksom inte vara samma person som jag varit hela mitt liv hittils. det är mer än okej att förändra sig själv. välbehvöligt i det här skedet av livet. kanske viktigare än någonsin egentligen, vad vet jag? det är verkligen inte så att jag kan påstå att jag har gjort någon förändring i mitt liv nu. men bara känslan av att jag både kan, kommer och faktiskt vill är ju ett steg på vägen. det var väl egentligen mimmi som fick mig att börja tänka på det här för någon dag sen. umgås man med någon som faktiskt har relativt vettiga åsikter eller iaf funderar över såna frågor gör att man själv börjar göra samma sak. eller det kanske bara är jag?