170509/E

Det rullar på just nu. Men det är väl ungefär de det gör. Jag överlever. Låter hemskt men det känns bra ändå. Det rullar ungefär lika mycket i huvudet. Tankeverksamheten går mycket. Det är extremt mycket ändå. Studenten. Jobb. Häst. 
 
Om fem veckor tar vi studenten. På lördag är det exakt en månad. Ångest? Ja, nej. Jag skulle vilja kalla det skräckblandad förtjusning. Jag har bara skor kvar som ska fixas. Annars är balklänning, studentklänning and so on ordnat. Men jag insåg verkligen att om fem veckor flyttar jag, basically. Jag kommer ju tillbaka, ja. Men inte för att bo hemma igen. Vilket betyder att allt som inte ska med ska packas ner? Flyttlådor som får samla damm i källaren tills jag är redo att stanna någonstans. & med tanke på allt som händer framöver innan studenten så börjar det bli dags att rensa ut rummet nu. Är det nu vi blir vuxna? Jag längtar dock. Jag är ivrig över att få komma hemifrån, inte bo hemma alls. Det känns som om friheten man väntat på verkligen är runt hörnet nu.