klockan är alltså 20 i 2 & jag borde sova för cirka jättelänge sedan. Om ett par timmar sitter jag på tåget ner till Köpenhamn & ett par timmar efter det sitter jag på flyget till Spanien. Borde kännas helt fantastiskt men förtillfället endast ångest. Varför åker vi till Spanien nu? Alicante kommer finnas kvar men vi kommer aldrig att få tillbaka den tredje sista veckan i skolan. Aldrig någonsin. Kanske är det studentångesten som kommer krypandes när man håller sig vaken med serier. Inte vet jag, men just nu håller jag mest på att få spelet över de tre uppgifter jag egentligen borde gjort under dagen som jag idag har sovit bort. Känns kalas. Förutom det har jag nu också försökt skriva ihop ett personligt brev som också det borde skickas iväg innan jag flyr landet. Vart? Varför? För jag tar studenten & vill leva det liv jag alltid trott jag borde gjort istället för att sitta i skolan. Nu när jag väl ska skriva den där ansökan? Ångest. Kommer jag palla med det? Kommer det vara värt det? Kommer jag vara good enough? Men helt ärligt så vet man ju inte förrän man provar & jag måste leva som jag försöker lära - fungerar det inte så kan man sluta. Får man inte jobbet så är det bara att söka nästa. Får man jobbet men ångrar sig kan man allid tacka nej. Svårare än så borde det ju inte vara så ansökan är nu färdigskriven & ska läsas igenom av min insider innan det skickas iväg. Vi får väl se vad som händer, halva sommaren har jag i vilket fall bokat hemma så tyvärr småland - så lätt blev ni tydligen inte av med mig. *gråter* Ses i spanien - adios.