Nitton /E

Så. Klockan är 00:31 i skrivande stund och det har officellt blivit min födelsedag. För 19 år sedan föddes alltså en obäcke till barn som sedan skulle bli endast tjock och blond. Som sen inte haft sin egen hårfärg sen hon var 12. Men jag tror jag slutade upp helt okej? Det kunde blivit värre liksom. Mina föräldrar har gjort ett bra jobb. Jag har snart en examen, ambitioner och jag knarkar inte. Relativt vettig brud liksom.
Grattis mamma och pappa. Jag måste ha varit en större utmaning än Mathilda så, ja - ni har gjort ett bra jobb.
 
Så. 19? Det ger mig ångest helt ärligt. Hela födelsedags-grejen i sig ger mig ångest. Men det känns inte riktigt lika illa som när jag fyllde 18. Då hade jag typ en identitetskris. Tidig 40-årskris möjlgitvis? Hm. Problemet med åldern är när man inte känner sig så. Jag är fortfarande 14 enligt mig själv, max 15. Inte en dag äldre än femton.
Mina stora frågor i livet är just nu ca: Hur blir man vuxen? Hur tar man ansvar? Om jag inte är redo, kan vi pausa tiden lite? Hur tar man hand om sig själv? Människor i min ålder skaffar barn??? Hur klarar dem av ansvaret för ännu ett liv? 
 
Tyvärr är det ju verkligen bara att ta tjuren i hornen, eller vad det nu är man säger? Jag antar att man funderar ut livet på vägen. Om inte annat så finns det ändå inte mycket att göra. Försent nu liksom. Men till den stora frågan: HUR spenderar jag min födelsedag? Jo, jag ska packa. För ikväll pyser vi ner till Malmö för att flyga till Italien på tisdag morgon; och jag har inte ens öppnat resväskan ännu. Så ska tvätta. Packa. Handla ipren och färgbomb till håret. För att sen bege mig in i nästa äventyr som sista året på gymnasiet bjuder på. Ska krama Mimmi hejdå. & Caisa. Hoppas att vi syns på sportlovet. Ska krama katterna hejdå. Mamma och pappa. Kanske dricka en latte och försöka inse vad det är som händer. Går det? Återstår att se.
 
NU. Ska jag sova. Sova bort min nu-är-jag-gammal-ångest. KRAM
#1 - - Lisa:

Grattis på födelsedagen!
Men ja, den där åldersnojan och att bli vuxen är något jag också dras med inför varje födelsedag! Jag fyller snart 23 (!!) och alla andra verka ha full koll på sitt liv och hur man är som "vuxen". Men jag känner som du, att jag känner mig många år under min faktiska ålder.

Men man får helt enkelt ta en dag i taget, för man lär sig något nytt var dag, man blir starkare för var dag och helt enkelt följer strömmen. Tillslut kanske man bli vuxen?

#2 - - Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!:

grattis