stipendiekonferens2017/c

Vet inte hur många gånger jag har kännt att engagemanget hos unga på ridskolan har varit frånvarande, eller inte bara hos dem, lika mycket hos mig & hos alla andra som hänger på klubbar utan att faktiskt förstå eller påverka var det är som finns där. Utan att se vilken gemenskap som skulle kunna finns & vilka förutsättningar vi har - som inte utnyttnajs över huvudtaget. Förr kunde unga spendera heldagar i stallet, matsäcken var packad & trots de -15 som var ute hängde man tillsammans med sina kompisar & ryktade hästarna & mockade boxarna. Det händer inte idag, det händer inte hos oss. Vi får knappt ihop tillräckligt med barn för en rykttävling. Men att det är bristande engagemang - det vill jag ta tillbaka vartenda gång jag både sagt & tänkt det, för efter denna helgen vet jag att det finns så många som engagerar sig till etthundratio procent & lägger hela sin själ i detta arbetet. 
 
 
Efter denna helgen är jag så otroligt tacksam för den sport jag valt att lägga hela mitt hjärta hos, för efter dessa två dagar vet jag att det finns så många som känner precis som jag. Fick den äran att åka till Eskilstuna på Svenska Ridsportsförbundets stipendiekonferens denna helgen & under 24timmar hann jag lära känna 33 nya underbara människor som vill precis lika mycket som jag - & lite till. Från stunden vi träffades till vi återigen satte oss på tåget för att resa hem så har allt handlat om att dela med sig av allt. Allt det som de gör på sina klubbar, hur deras ungdomssektioner fungerar, vilka aktiviteter de har, hur de själva känner för sin klubb & varför de personligen har valt att lägga så mycket tid & energi av sina liv till just detta. Jag blir så glad över att få dela med mig, men speciellt över att få ta del av alla andras tankar & erfarenheter - för det gör att jag bara vill mer, nu vill jag allt. Att ena timmen disskutera gruppdynamik med gänget från Luleå till att nästa timme planera en kick-off med skåne-gänget, det är inte varje dag man får chansen till det. Vi lyckades alltså på bara 24 timmar att lära känna varandra & skapat nya vänner över hela långa landet Sverige. & minst lika mycket fick vi lära oss. & dubbelt så mycket fick vi som motiverade oss. 
 
Att försöka sammanfatta detta & förklara för er är ungefär lika svårt som jag har att smälta, placera & ordna upp allt det jag har fått höra & lära i helgen - det är nästintill omöjligt. Men var jag vet till hundra procent är att jag är så otroligt tacksam över alla möjligheter denna sport ger mig, alla erfarenheter jag har fått av att vara en del av detta & jag vill bara krama om alla & säga sånt galet stort tack för att ni har gjort mig till den jag är. Tack AW, tack klubben, tack alla fantastiska medarbetare & bästavänner. Tack för alla de timmar jag har mockat & borstat - letat borttappade sadelgjordar & jagat hästar i hagen. För alla de timmar vi spenderade tillsammans i sadelkammaren & alla de gånger vi sliter tillsammans för att bli bättre. För alla skratt & alla tårar. Tack för att detta har gjort att jag vet att jag kan & framför allt att jag vill. För att jag har blivit jag. 
 
Störst tack till hästarna & ridsporten - för vem hade jag varit annars.