240317-82/C
pågrund av detta har det mest intressanta jag gjort denna veckan varit att dricka kaffe på condeco & gå till biblan och hämta böcker. Har lyckats spendera ett par timmar på kvällen hos ebba också vilket har varit saknat, men samtidigt känns det lite som hon aldrig åkte. & bara det, känns inte det lite sorgligt? Att hon varit borta 2 månader men att så fort man kommer hem till det gamla vanliga blir det som förut. Såklart inte för ebba, men för oss som varit hemma är det bara samesame och en månad eller två gör väl inte så stor skillnad. Sa det ändå igår (sorry not sorry ebba), att komma in i något går så jävla fort och att vänja sig av med det tar så mycket längre tid, men att riva ned något man byggt upp går så mycket fortare än att bygga det. Ett superenkelt konstaterande jag gjorde igårkväll som kanske var mer förståeligt då än nu, vet inte riktigt. I vilket fall ska jag släppa det för stunden & återgå. ses