140317-92/C
Hör hela tiden de som är stressade över studenten, över skolan & att det snart är över. Stressade över framtiden. Kanske för att man inte har en jävla aning om vad som väntar, vad man vill eller vilket håll man ska gå åt. Plugga, jobba, resa? Jag känner mig helt ärligt inte så stressad över det, jag tänker göra precis det jag känner för, när jag känner för det. Svårare än så borde det inte vara, vill du plugga? Sök skola. Vill du resa? Boka en flygbiljett. Jobba? Sök det jobb du vill ha. Skulle du inte komma in på skolan, flyget inställt eller fick inte anställningen? Vad gick fel? Gör något åt det. Svårare än så borde det inte vara. Betyder inte att det inte är det. Jag är stressad men av helt annan anledning. Jag tittar tillbaka på vad jag gjort de senaste 3 åren & allt har handlat om hästarna, jag har inte lagt 10% av det jag lagt på hästarna under den tiden på skolan. Hade jag gjort det kanske allt hade sett annorlunda ut, antagligen hade det ju det - positivt eller negativit. Det jag saknar är att ha min häst. Den där hästen som väntar på dig i stallet varje dag, den du ibland bara vill låta gå i hagen & inte ens titta på, men som du ändå älskar av hela ditt hjärta.
Det är precis det jag saknar, att ha den där hästen som väntar på mig varje dag. Som ger mig så mycket glädje, kärlek, sorg & allt däremellan. Det är också det som gör mig så fruktansvärt stressad - för kommer jag någonsin ha detigen? Kommer jag någon gång i mitt liv igen ha det så? Bara att tänka tanken att det aldrig mer kommer vara någon som jag kan kalla "min" häst gör så ont att jag vet inte vad. Vet inte hur, vet inte varför. Hur ska jag kunna leva resten av mitt liv medveten om vad jag hade? Hur kunde jag inte uppskatta det mer? Såklart att jag var så glad för alla de hästar jag har haft hemma & alla som gjort det möjligt - men det fanns dagar jag var så arg. Så arg, ledsen & förstörd. Varför hade jag de dagarna, när dagarna med häst var räknade? Varför uppskattade jag inte allt. För nu är det så jävla tomt, det är ensamt & det är stressande, att det kanske var sista gången någonsin. Såklart vill jag ju göra allt för att det inte ska vara så, men jag vill inte heller ha häst till vilket pris som helst, sådär så varken du eller hästen knappt kan äta för vart enda krona går till att se till att ni har tak över huvudet. Kanske superonödigt att nojja över detta, men jag kan inte låta bli. För hur mycket alla än stressar över skola & jobb är detta ändå det som stressar mig mest, att jag kanske måste släppa den delen av mig själv en dag.
