jag är snart 20 men forever 15 inom maj /E
Hur kommer det sig att man alltid vill vara mer än människa. Jag har så många gånger sen studenten känt att jag på något sätt nu måste vara mer. Mer än vad jag var innan. Lite bättre, lite trevligare, lite gladare. Vad är ens poängen med det. Ingenting blev eller blir som tänkt. Vilken tiden får avvisa om det gör mig positivt eller inte. Sju sorger senare eller något, i stil med vad Maggio säger. Jag tror väl på att det mesta stärker dig liksom. What doesn't kill you makes you stronger, eller bara fuckar upp dig mentally. Men vad är värt det, det är väl frågan jag ställer mig nu. Vem är värd det.
Men det är dumt att klaga på tillvaron just nu. Jobb går bra, har nån slags vision om att jag ska flytta in till Växjö. Hästarna ligger lite på is, men det är ok.Jag är ju ändå här, minns inte ens senast jag skrev. Minns senaste gången jag försökte, eller senaste gångerna kanske man säger. Men det blir aldrig något vettigt av något, och det blev det typ inte av detta heller.
Men det är ok. Japp. Helt ok. KRAM