fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur/c

 
denna våren kommer vara fylld med "hur fan hände detta"- moments. hade ett idag, sittandes i samlingssalen & hade kickoff för sista terminen på gymnasiet, sista gången jag fick höra kåberg hålla sitt årliga tal om hur vi ska work hard, be nice & dream big. känns så konstigt på så många sätt - det kommer bli så galet skönt att springa ut genom dörrarna. egentligen var det väl inte det här med att vi ska sluta skolan som gav mig den udda kännslan av att jag kännde mig helt felplacerad, det var mer det faktum att vi fyller 19 detta året, att min kusin fyller 20, att 01 ska börja gymnasiet & att min lillebror ska börja högstadiet. när växte vi upp, när blev vi gamla? hur hände detta? jag vet inte, men det gick fort. alldelles för fort. 
 
att denna terminen kommer gå snabbare än någon annan tid i mitt liv är det ingen frågan om, men den större fråga är om resten av livet kommer gå lika fort? kommer jag vakna en dag och inse att livet är slut? haha - antagligen kommer jag väl att vakna upp där någon gång runt 40 & bara; haha vad hände ens? vem är jag & vad gör jag. den dagen lovar jag, om denna blogg finns kvar i cyberspace, att jag ska höra av mig här igen, berätta vad som händer & att jag fortfarande lever, att jag sett hela världen & är påväg mot nya drömmar (även om jag har en mindre identitetskris). den dagen kommer, antagligen way too fast. men tills dess tänker jag att äta mina krumelurpiller & önska att jag aldrig ska bliva stur - precis som pippi.