Hur mår vi idag, Växjö? /e
Det jag vill komma fram till är att även om gatorna sopades idag på morgonen, även om K-O-dagarna nu bara blir ett minne och Växjö kommer tillbaka till sin samma gamla vardag så kan man inte sopa våldtäktsanmälningarna eller stand-up-komikerna som stod och skämtade om våld mot kvinnor på scenen i öltältet.
Jag tycker allt är så bisarrt. Jag är inte ens arg. Mer ledsen idag, trött på hur vårt samhälle ser ut. Jag parkerade min bil på söder igår, 10 minuter att gå till stan kanske? 15 om man går sakta. Det fanns inte på tal att jag skulle gå själv till bilen klockan 04.30 när vi drog oss hemåt. Vilket jag absolut förstår att mina fina kollegor inte vill, även om jag själv gärna vill tro att inget skulle hända mig. Men vi pratade ändå på vägen till bilen om hur man allt för ofta, nästan alltid - går med nycklarna mellan fingrarna. Hur jag absolut inte får gå hem från klubben nu när jag flyttar in till stan, det är taxi som gäller hem eller stanna hemma helt enkelt. Men vi kom också fram till att som ung tjej idag är det inte ens säkert att jag kommer tryggt hem i en taxi? När jag sen kört hem Weronica och börjar rulla mot Moheda slog det verkligen mig hur sjukt det är.
Jag vill inte behöva knyta nycklarna i handen. NEJ. Jag vill kunna gå hem, med hörlurar i öronen och i kort kjol. Men let's face facts. Jag kan inte.
Inte ens i vårt trygga, jävla Växjö.
Jag stod under eftermiddagen och lyssnade på stand-upkomikerna i Öltältet. Inte för att jag hade så mycket val kanske? Jag stod där, och tillslut stängde jag av öronen. Jag vill inte lyssna på medelåldersmän som drar sexistiska sämt om hur det är "bra att kvinnovåld inom familjen, i alla fall stannar inom famlijen". På medelåldersmän som står på scen, använder härskarteknik och skämt för skämt, sänker kvinnor till att vi är bäst i köket. När jag sen vid lunch, sovit några timmar i alla fall la mig och kollade igenom gårkvällens mystorys på snapchat. Onyktra vänner, härlig musik, vad som såg ut att vara roliga förfester och roliga utgångar (even tho allt på sociala medier ser roligt ut). Kom jag på mig själv hoppas att alla dem kom hem säkert inatt. Växjö hade även en öppen My Story för alla i området, där kryllade det av videos på Loreen och Hoffmaestro. Men även bilder tjejer la ut om hur äckliga ni i publikhavet är som drar en hand upp under kjolen. Inte nog med att jag inte kan gå hem själv under natten, eller kanske inte ens åka taxi säkert - i vårat, fina, underbara Växjö kan jag inte ens gå på en konsert utan att få händer på ställen jag absolut inte vill ha dem.
Sist jag kollade var det 3 våldtäktsanmälningar denna helgen. Under Växjös underbara folkfest, tre stycken våldtäktsanmälningar. Ska vi ens då börja prata om mörkertalet? Hur många våldtäkter skedde egentligen på hemmafesten? Eller hur många kvinnor ligger idag i sängen med ångest upp över öronen, hur många står och försöker duscha av sig skammen - hur många vågar inte anmäla? För samhället har berättat för dem att de är deras eget fel. Deras eget fel att dem gick hem i lördagsnatt från Grace eller på morgonen och letade taxi hem från efterfesten, eller krogragget?
Vi kan sopa gatorna hur mycket vi vill, vi kan fortsätta vardagen precis som vanligt. Som att inget hänt, trots att det händer hela tiden, även här. Ballongerna, konfettit, musiken försvinner. Men det gör inte det som hänt. Rena gator gör inte staden tryggare.
Hur många våldtäkter skedde egentligen, Växjö? Hur mår vi egentligen idag, Växjö?
Så jävla bra skrivet🌟🌟🌟