ridsporten 2015 /c

 
Läste precis det här. Så bra. Så viktigt. Så rätt. 
 

"Tycker det är sjukt hur dyr ridsporten är. Och hur den har blivit på senare år. Visst alla kan lyckas, även de som inte har det bäst ekonomiskt. 

Men det är en bra mycket längre väg att vandra än de som faktiskt har det mycket bra ekonomiskt och som näst intill kan "köpa" till sig sin framgång.

Jag har i alla år tagit fram mina hästar själv, jag tävlade med ponnyer mot barn som hade ponnyer för ibland miljonsummor. Jag är stolt över det, men det var en svår väg dit. Jag satt inte upp på min ponny och gled runt banorna enkelt. Det var inte ponnyer som "bara" var att styra på hindren så hoppade de utan att ens behöva stöd på vägen. Det var ponnyer man fick rida, rida med känsla. 

Jag missunnar inte människor som har de fantastiska hästarna och jag är inte alls avundsjuk. Men jag tycker verkligen att ridsporten har gått till överdrift.

Föräldrarna betalar massvis med pengar för att se sina barn lyckas. Ibland summor som man inte ens som "normal" familj kan förstå. Kan en ponny, häst, utrustning, transport, lastbil vara så dyr? Klart den kan vara så dyr, men är det verkligen just den "saken" som ger den stora framgången? ‪#‎dettrorintejag‬.

Var igår på en Pay and Jump och såg små barn som på till och med ridskolenivå hade Freejump, Samshield hjälm, Parlantistövlar, mm. Klart man kan ha det, men på den tiden jag red på den nivån minns jag inte ens om man visste vad det ens var för märken. Jag red i min Ö&B hjälm för knappt 300kr, mina stövlar ärvda av äldre kompisar. Sadel från jag vet inte när den var tillverkad. 

Jag tycker det är sjukt, men klart samhället utvecklas. Men inte ens idag rider jag med utrustning för så många tusentals kronor. 

Jag har idag (nu) kämpat och jobbat hårt för att få ihop till det jag önskat haft när man var mindre. Inte var mina föräldrar dåliga för att jag inte hade en kavaj för 3000-6000kr. Jag var nöjd med min som vi kanske hade ärvt eller möjligtvis fyndat på någon ridsportsbutik för 500kr. 

Har ett bra exempel för er som verkligen kämpar för det man har. 2010 red jag i Scandinavium på min knappt 20.000kr dyra ponny då all utrustning ingick i priset. I kvalen red jag med min Ö&B hjälm. Jag köpte en gammal modell på kavaj från HÖÖKS som reades ut för inte alls mycket pengar. Jag hade i julklapp fått ett par tretorn stövlar som jag hade önskat mig i flera år. Tretornstövlarna var de dyraste jag hade i min utrustning. Hade jag inte fått dem i julklapp hade jag ridit i mina gamla som jag ärvt. 

Jag tog mig hela vägen till final med egen vilja, viljan att lyckas. Även om många av de andra hade ponnyer för flera 100.000kr. Jag skämdes inte, jag red inte med min utrustning. Jag red på känsla, och viljan att lyckas. Jag tror knappast på att du rider bättre för att du har ett träns med diverse funktioner för flera tusen kronor än ett träns som är fullt funktionsdugligt från en vanlig ridsportsbutik. 

Det är vad jag tycker och tror. Men idag upplevs ridsporten annorlunda. Tycker verkligen att sporten i sig har gått för långt.

Förr tältade man, sov i bilen, osv när det var meeting. Finns fortfarande folk som gör det men det är mer sällsynt. 

Idag åker man i sina lyxiga lastbilar, man nästan tävlar i att ha den snyggaste och mest exklusiva lastbilen. 

Men som sagt, jag missunnar inte de som har gott ställt men jag vill bara påpeka hur "sjuk" sporten verkligen är. 

Men jag ska fortsätta kämpa med materialet jag har, en dag kommer även jag att lyckas i de större sammanhangen. Jag ska åka i mammas gamla 740 med vårt släp som vi haft sedan mamma fyllde 30 år. Gammalt men välbehållet, det fungerar och hästarna åker säkert. 

Vilka kontraster det finns i sporten. Men det hör väll till, alltid finns det någon som står lite vid sidan av innan den kommer fram i rampljuset, kanske då lite otippad som vinnare. Men känslan när man har kämpat så hårt så länge för någonting man verkligen vill och sedan lyckas. Den känslan den sitter i länge. Besvikelsen sedan förra tävlingen är som bortblåst. Man lär sig att ta motgångar och framgångar.

Men en sak som är viktig. Det är att man kan glädjas åt andras framgång. Hur mycket pengar man än har eller inte. Nästa gång kanske det är just DU som står längst fram, visst vill man då få ett grattis likt man grattade konkurrenten sist när kanske hen vann." - Elin Wessberg

#1 - - Felicia:

Det är det som är så fantastiskt med western världen. Än så länge så är den väldigt liten inom Sverige och alla som jag har träffat hartagit emot mig med öppna armar. Även de på elitnivå som har vunnit så många medaljer så jag inte kan räkna dem på mina fingrar. Senast igår fick jag en kommentar av en av Sveriges bästa att han kunde lära mig allt han kan, så länge jag själv vill. Vi bryr oss inte om vilken häst du har, hur dyr utrustning du har. Så länge du behandlar din häst schysst och är vänlig mot dina medmänniskor så är du alltid välkommen. Den engelska ridningen har skrämt mig sedan första gången jag satt på en häst och den skrämmer mig än idag. Vinna eller försvinna, nej inte i min värld...